Det här med att kunna gå utan koppel, eller snarare att komma på inkallning – för det är ju det det egentligen handlar om.

Jag, och många retrieverägare med mig, har ofta turen att ha uppfödare som redan från att valparna är små använder visselpipa för att signalera mat. Detta har man sedan stor fördel av om man vidhåller den goda vanan att vissla när maten serveras.

Sedan handlar det om att fortsätta träna detta, först kanske i trädgården eller annat ställe utan så mycket störningar. Sedan t.ex ute i skogen där störningarna är fler. Börja när hunden är nära dig och du tror att den inte är för upptagen med att lukta för att komma. Beröm med röst, kropp och godis (eller lek om hunden hellre vill det) – vad det än är så ska det vara det bästa hunden vet. Full fest hos matte när man kommer på inkallning är målet – o förhoppningsvis sitter detta så inpräntat hos hunden att när läget är skarpt så tvärväder den och kommer som en pil innan den ens har hunnit tänka.

Naturligtvis är det inte för sent att börja med detta även om man inte har en valp. Man kan ofta ganska snabbt betinga inkallningssignalen med något positivt för hunden som gör att den skyndar sig in till matte eller husse när man visslar.

Fördelen med att använda sig av en visselpipa är dels att den låter likadan alltid plus att den hörs långt. Men man kan så klart även ropa eller vissla själv.

Vad tycker ni om inkallningsträning? Är det svårt eller har ni hundar som kommer när ni kallar?